Vad vi INTE vill ha på vår gård (1. Lera 2. Parasiter 3. Skadedjur 4. Dålig stalluft 5. Fruset vatten 6. Inbrott 7. brand). Först ut är LERA!

  1. Lera

Lera är ett gissel för alla hästägare på våra breddgrader men är ändå värst för hästarna som får hudinfektioner, otrevliga bakterier i magen (kolikrisk), tappskor och i värsta fall skador och benbrott när leran torkar och bildar djupa gropar. Lösningen som vi tror, är gammaldags kunskap om hur mark vårdas; diken, diken, diken. Att gräva diken för att dränera marken är grunden för att få bort leran. Det finns de stallägare som lägger stora summor på paddex och grus, som ändå sjunker undan efter några år och binder gamla hörester och gödsel. En hage fungerar precis som en väg, där bilar kör (tunga precis som hästar). Vägen är visserligen uppbyggd av material i olika lager, men fungerar och håller på grund av avrinningen och diken i kanterna (en väg är ”bomberad” dvs har en höjdtopp på mitten som sluttar ned mot kanterna, där dagvattnet sedan kan rinna ner i diken eller brunnar).

Studera en karta på marken med höjdkurvor och geologi, så går det lätt att räkna ut hur vatten kommer att röra sig. Ta med i beräkningen hårdgjorda ytor och hustak, som inte kan infiltrera vatten, utan leder det vidare. Ibland måste man bo på marken ett tag för att veta hur vattnet rör sig. Men det är värt att ta en timme och inventera marken på en skiss, göra egna anteckningar och gå hem och tänka till.

Ett ovärderligt redskap är att köpa ”Arkitektens Handbok”. Där står allt man behöver veta om inventering av landskap, terräng, lutningar, avvattningspriniper, schakt, fyllning, infiltration och hur man hanterar extremväder, som vi tyvärr har fått erfara i Sverige i synnerhet det senaste året.

https://byggtjanst.se/bokhandel/kategorier/ovrigt/ordbocker-handbocker/arkitektens-handbok-2018/

Just nu planerar vi vart alla huvuddiken kommer att ligga, och vilka träd som skall sparas och fällas. Virket kommer vi att sälja, göra ved av, samt bygga fälttävlanshinder av. När vi ritar ut hagarna exakt ritar vi klart hela dikessystemet. Dikena kommer att rensas vår och höst med vår ATV eller om vi anlitar vår granne Julmyra horsecenter. Vi kommer att ha fyra storhagar som används under den årstid som de lämpar sig bäst för. Om det blir upptrampat någonstans låter vi hagen vila eller flyttar grinden. Vi kommer att så med gräsfrö lämpat för häst för att skapa ett rikt bete där det lämpar sig. Jag har sett att Pavo säljer ett särskilt hästgräsfrö. På vintern vill hästar ha träd att sysselsätta sig med, så en bra balans av skogshagar och gräshagar tror vi är viktigt. Vi hör till den gruppen av hästägare som tror på att stock och sten och träd ger hästarna bra balans, lek och sysselsättning. Men man måste se upp för klippskrevor, giftiga växter (t.ex. är ekollon giftigt för hästar) och taggbuskar (ett litet sticksår kan bli ett stort problem). Skogshagarna kommer således att gallras ur regelbundet, och gräshagarna att vallputsas och odlas. Ju mer bra gräs hästarna kan beta på sommaren desto billigare foderkostnader. Och ju mer de kan leka och ha roligt i skogshagarna, desto nöjdare och mjukare hästar som hämtas in för ridning.

Det allra viktigaste tipset är att inte ha för många hästar på för liten yta, då blir det lera och parasiter oavsett. Vi budade på en gård på 2,8 Ha totalt inkl. två villor, trädgårdar stall och ridbana. I sadelkammaren hängde exklusiva märkesträns på rad och ett berg av svindyra internet-örter. I hagen, som fungerade som lösdrift, gick 7 hästar bland bajs och lera. Diken existerade inte. Det är ett exempel på felprioritering av ekonomin kan man säga.

Och framförallt, det ska vara enkelt att jobba. Vi tänkte oss en bufferthage belagd med grus eller paddex, dit först hästarna kommer direkt från stallet. Bufferthagen har fyra grindar mot de övriga fyra hagarna som växlas över årstid. Nu tänkte vi bara ha fyra valacker vilket gör det hela enklare. Men på ett jättetrevligt stall jag stod på i Saltsjöbaden med 15 hästar, hade man fria in- och utsläpp med lösa hästar. Det fungerade utmärkt, hästarna lärde sig systemet snabbt och skrittade ut och in på led. Det var nerviga tävlingshästar så visst kunde det bli ett hopp över stängslet ibland, men det var främst om någon oerfaren person hade ett spö i handen. Speciellt nerviga tävlingshästar är väldigt lyhörda, litar du på dem så litar de på dig tillbaka. Och en bra grundläggande kunskap om markvård ger friska hästar och en skönare vardag för oss. Sverige är ju trots allt is och lera för det mesta även om den här sommaren inte känns så!

På bilderna är min tävlingshäst Emir ”Hoppkungen”. Vi har en deal; lite lera i en särskild rullgrop är en livsnödvändighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s