Tankar om arkitektur och inredning på en hästgård, försenat bygglov, en fyrbent familjemedlem som går bort och en som blir gammal (aug 2018)

”Less is more” sade arkitekten Mies Van der Rohe, vars kända Barcelonafåtölj pryder vårt vardagsrum. Mies Van Der Rohe var en av modernismens grundare, på den tiden modernismen fortfarande var slående vacker. Några decennier senare kom post-modernismen och Memphisrörelsen och grundade uttrycket ”less is a bore”. Svulst och form och galenskap, men ofta en underbar sådan. Inredningen på vår gård kommer att bli en mix av båda, uppblandat med spännande antikviteter från Sydostasien och det gustavianska Sverige – steampunk skulle vissa kalla det! Och det centrala i huset kommer att bli HÄSTEN i alla dess former och färger!

Hippocanis http://www.hippocanis.com är en firma som säljer precis denna lantliga guldiga och drömska inredning med hästen i centrum. Hippocanis bjöd in oss till sitt nya showroom på AP Ridutveckling i Upplands Väsby. Stallet hade en enorm rumsvolym, 4 X 4 m boxar och 7 meter bred stallgång. I mitten av stallgången fanns ett ”vardagsrum” en stor Chesterfieldsoffgrupp i brunt läder med vackra coffetable books om hästar. Intill en bar för fika och vatten. Vilken lyx att efter en tuff träning få slå sig ned i denna oas och höra sin häst mumsa i sin box bara några meter bort medan den torkar efter sin dusch.

Jag fick förmånen att besöka Jan Brinks anläggning Tullstorp när min vän Suvi Räsänen (SR Häst- och ryttarutbildning) jobbade där. En otrolig miljö för hästar och ryttare, påkostad in i varje detalj. Men på AP Ridutveckling så hade man löst den sinnliga miljön med stor enkelhet. Inlevelse, loppisfynd, och vackra föremål på rätt ställen. Det behövs så lite för att skapa ett vackert och samtidigt funktionellt stall.

(SR Häst- och ryttarutbildning är ett annat fint exempel på smarthet, enkelhet och sinnlighet – den anläggningen ska jag berätta om en annan gång!)

Bakom den vackra spolspiltan – ja det finns vackra spolspiltor – i vitt kakel med kaklade hästmotiv, så låg Hippocanis Showroom, som ett litet drömvaruhus för hästälskaren.

På allt från kuddar, ljusstakar, filtar, lampor, porslin, till skärp, smycken, väskor och stickat fanns de stilfulla hästmotiven. Vad sägs om äkta sidensjalar med sporthästmotiv i strålande färger, designade av en amerikansk konstnär och en tiondel av priset av en Herméssjal? Det blir nästa lön tänkte jag och passade på att fylla det funktionella behovet i form av stora förvaringskassar med motiv av seldon, i vilka jag ska förvara Emirs vintertäcken. Naturligtvis fanns det även glittrande must-have utrustning till hästen och en stilfull inredningskollektion för hundar. Hippocanis säljer även Horse Pilot ridkläder, just nu de snyggaste och mest funktionella ridkläderna på marknaden enligt oss.

Att drömma och planera är en lisa för själen när annat inte går som man vill.

Vårt bygglov är försenat, Sala kommun har inte gjort många knop. De 10 veckor som kommunen har på sig att besluta om bygglov gick ut här om veckan. Handläggaren säger att länsstyrelsen måste ge ett utlåtande om bygglovet, vilket de inte har gjort och därför dragit ut på tiden. Då tomten ligger utanför detaljplan så är det en kommunal nämnd som fattar beslut om bygglov och de sammanträder inte så ofta. De hade möte förra veckan (där vårt ärende inte kom upp), och nästa möte är den 9 oktober.

Vi är maktlösa i denna sits. Kommunen kan skylla på att ärendet ska upp i nämnden och på så sätt behöver de inte ta beslutet nu. Samtidigt ser de inga hinder för att bygglovet inte kommer att gå igenom. Men vem vet om de ”glömmer” vårt ärende nästa gång. Tråkigt eftersom vi vill kunna trycka på startknappen nu och komma iväg från Vasastan någon gång till våren!

Till råga på allt dog mitt älskade husdjur Effie i söndags. Hon var en Eldskink (Fireskink, Riopa Fernandi) det vackraste djur jag sett, med färger i knallrött, brons, glittrande svart, roséguld, zebraränder och stora svarta ögon med långa ögonfransar som tittade på oss hela tiden. Hon var med oss jämt och var så otroligt rolig, en riktig glädjespridare. Hon hade en egen plats vid bordet med en mini-rörstrandsservis. Vanligtvis blir de 25-30 år men livet är som alltid ett genetiskt lotteri. Eller så berodde bortgången på att hon snodde onyttig människomat av oss, som gravad lax och eggs and toast, salt kan aldrig vara bra för de små njurarna. Hursomhelst så känns det inte bara tomt utan också sorgligt att en i familjen inte kommer med till vår gård i Julmyra.

Min älskade tävlingshäst Emir, ”knäppgöken” som sitter som en hund och som lärt David rida och gjort David till en fälttävlansryttare, har gått i pension. Han gick sin sista hoppträning den 4 juni, och fick kort därpå en muskelsträckning. Han är 21 nu, glad i själen men har medfödd shivering och rehabiliteras från sin skada – en tuff kombination, så drömmen om fler tävlingar och utvecklande träningar har bytts ut mot drömmen om att få ha honom kvar, rida lätt dressyr, galoppera på fälten och få honom att leva och må bra så att han kommer med till gården.

En känslosam vecka, nästa inlägg får handla om saker man kan påverka lättare än livets gång, som hur man undviker fruset vatten på gården!

Publicerad av allahastarhemma

Arkitekt, affärsutvecklare och ryttare som ritar och bygger egen hästgård

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: