Planering av stallets klimat- och brandskyddszoner, tankar kring lösdrift vs box, och platsbesök av kommun och kontrollansvarig (maj 2019)

Sköna maj är grön, kall, stressig, solig, blommande och händelserik.

Stallet är på väg upp, och det är en fantastisk känsla att få uppleva sin egen stallritning i full skala. Verkligheten innebär så mycket ljus och rymd som man inte kan föreställa sig från en ritning.

Idén med att ha ett stall med två klimatzoner; en zon för hästar och en brandavskild uppvärmd zon för hästdusch, foderrum, hovslagarplats och sadelkammare, har inspirerat andra. Grannen bygger ett väldigt fint stall för 20 hästar som bygger på samma princip. Dessutom använder vi samma byggfirma och kan samordna byggproduktionen. Stallsamverkan när den är som bäst!

En del frågar oss varför vi inte har lösdrift. Men kan hästar egentligen ha det bättre än våra som får varsin 15 kvm box och obegränsad hagtid i årstidsanpassade hagar med utevistelse som anpassas efter hur de själva vill ha det? Lösdrift är nog bra för fölston eller unghingstar, men inte för vår brokiga skara.

Våra hästar kommer att vara väldigt olika, från små körponnyer till stora hopphästar. Alla hästar är individer som människor och behöver behandlas därefter för att må och prestera maximalt. T.ex. har min senior blivit känslig för kyla nu vid 22 års ålder, och han behöver sin integritet i sin box och mycket energirik mat och speciellt hö. Vi vet inte vilka individer våra kommande hästar kommer att vara, annat än att de kommer att vara just olika individer med unika behov. Så har vi tänkt när vi planerat gården; flexibilitet och maximalt anpassat för alla olika individer.

Vi har rationaliserat bort några ”mysiga” stallinslag som inte funkar i praktiken:

• Varje box har ett stort fönster, men hästarna kommer inte kunna sticka ut huvudet. Lite trist kan det tyckas med betänk att stallfasaden är av herrgårdspanel. Hästar äter trä. Hade vi byggt ett betongstall så hade de inte kunna hänga ut och äta panelen. Eftersom de har så lång hagtid som de vill så får det räcka med stora fönster de kan se ut igenom, men inte hänga ut igenom.

• Boxar med öppning i fasad och direkt access till en rasthage. Jättemysigt i Spanien och andra mildare klimat. Inte i Julmyra. Kommer hästen ut så kommer vattnet och fukten in. Istället får hästarna stora boxar, långa hagtider och ordentligt med motion.

• Kristallkronor och silverkulor. Istället lade vi pengarna på takfönster så att ljuset kan flöda in i stallet.

• Och vad än man gör ska man prioritera ett bra ventilationssystem till hästarna!

Marken ser fortfarande ut som en skyttegrav från första världskriget då schaktning, röjning och fyllning pågår. Sluten tank, brunnsutrustning och ytterligare ledningar skall grävas ned innan finplaneringen kan börja. Lars-Ove från Julmyra Horsecenter som vi anlitat för markarbeten är inte bara kreativ, utan en riktig klippa som alltid har ögonen på bygget, och hur naturen, marken och vattenavrinningen beter sig.

Nu i maj när grönskan kommer kan vi få en uppfattning av vad som kommer att kunna bli beteshagar. Vi kommer att odla hästgräs på alla ytor där det går. Målet är att bygga upp en klassisk Uppländsk ängsmark med tåligt bete och björk och gran som skydd för solen. Vi ser också tydligare vart vi kommer att behöva gräva ytterligare diken.

I veckan som gick har vår KA (kontrollansvarig enligt plan- och bygglagen) och vår bygglovshandläggare på kommunen gjort ett platsbesök. Allt såg bra ut, men vi behövde komplettera med några entreprenörers arbetsmiljöplaner (AMP). Dokument som signeras av entreprenören att bygget sköts med säkra rutiner och inte riskerar att skada någon. Vi behövde också visa upp statiska konstruktionsberäkningar på stallet, som vår duktiga stallbyggare kunde visa upp.

Det mest fantastiska med Maj månad är att vi har utökat familjen. Vi letar fälttävlanshäst till David, körponnyer, och en unghäst till mig med hoppförmåga. Men en gård är inte en gård utan en gårdshund. Vi har diskuterat valp länge och googlat kennlar och diskuterat vilken brukshund vi ska ha. En som trivs på gård och vill träna och tävla i bruks. Vi kom fram till att en Malinois var den perfekta hunden för oss. Valpletandet blev kort eftersom det dök upp en unghund (i den vilda slyngelåldern) som vi blev handlöst förälskade i. Det var som en dröm när vi fick adoptera fina Malinoishanen Menix. Och ja, det är som att ha en till häst i kombination med ett litet barn på 40 kg. Men varken David eller jag fattar hur vi har kunnat leva utan bruksvovve i flera år. Det är livet i sin bästa form och Menix är en så underbar och älskad individ så man nästan blir andlig vid tanken på att han kom till just oss!