Juni; bygg- och landskapsplanering genom både glädje och sorg

Naturen sjuder och nu ser vi hur mycket det är att göra med marken. Månlandskapet skall förvandlas till grön ängsmark med naturbete. Utan Julmyras hästkunniga markentreprenörer hade vi varit förtvivlade. Men nu har vi en strategi; Alla lösa stenar skall schaktas bort, fula träd skall fällas, fyllnadsmassor och stora stenbumlingar skall flyttas runt för att jämna ut marken, och ovanpå allt ska vi så vall för hästar.

Vår tidiga schematiska ritning över hagarna sätts på prov då vi behöver gå runt klippor och höjdskillnader, men vi kommer att gå runt med sprayfärg och plastband och jobba i skala 1:1 på plats. Eftersom vi har köpt in A-staket från Equisafe som kräver ordentliga fundament så behöver marken förberedas med röjning där staketen skall fram.

Vår övertygelse är att hästar mår bra av naturhagar och min erfarenhet är att de blir lösgjorda när de rör sig i kuperade hagar under dagen, de har alltid något att leka med och blir därmed psykiskt avslappnade när det är dags för träning, och de blir starkare, smidigare och får mindre skador. Dessutom är den Uppländska hagmarken nästan lika vacker som en Skånsk bokskog!

Vi kommer att eftersträva ängsmark med träd som ger skugga, främst är det vackra björkar och enar som vi ska behålla. Klippor får gärna vara i hagarna, men inga stenrös där hästarna kan fastna. De får schaktas bort eller uteslutas ur hagmarken. 

Menix hjälper till med markplaneringen

När jag ritade stallet utgick jag från standardtakstolar av Svenskt trä som finns på marknaden. Takstolens vinkel i förhållande till byggnadens bredd styrs av snölasterna och avgörs därför i vilken snözon man bor. I Uppsala- och Stockholmsområdet har vi mycket snö. I stalldelen (boxarna) vill vi ha det luftigt och öppet till nock, där ritade jag saxtakstolar. I servicedelen (spolspilta, sadelkammare, foderrum, teknikrum) ritade jag de lite billigare sadeltakstolarna. Servicedelen får därmed ett plant innertak på 3 m. 

Bild från Stockholms takstolsfabrik

Ett tag funderade vi på att ha ett loft ovanför servicedelen. Det innebär dock bara en brandfara, men hade ett syfte förr i tiden då man torkade hö på loftet. Ännu längre tillbaka i tiden bodde djuren i stallet och människorna på loftet. Men vem orkar klättra omkring idag med tunga täcken och höbalar på ett loft? De funktionerna har vi istället lagt i servicedelen.

I förgrunden stallet med saxtakstolar. I bakgrunden servicedelen med plant tak. Snart skall en brandvägg separera de två byggnadsdelarna.

Vi valde bort prefabstallen som finns på marknaden. Istället ritade vi själva och anlitade en skicklig byggfirma som kan stall- och jordbruksbyggnader.

Menix hjälper till med precis allt. Tex med att sno byggmaterialet.. 😂

Under veckan som gått har vi köpt in belysningspollaren ”Heimdall” från Konstsmide som skall stå längs med vår väg. Det kändes lite speciellt eftersom mitt första husprojekt på Arkitektskolan 1998 kallade jag för ”Villa Heimdall”.

Eftersom vår gård är en byggarbetsplats så gäller svensk byggarbetsmiljölag och vi kan inte köra dit grejer eller gå omkring som vi vill innan slutbesiktning. Återigen lovordade vi vårt ”Horse-community” Julmyra som snabbt kom upp med en lagringsplats. En annan kul händelse är att vi fyndat massor av fin stallinredning second hand från ett stall som skulle avsluta sin verksamhet. Allt ifrån stalltvättmaskin till skottkärror. Sadelhängare och sadelbock av standardsnitt fick vi dock avstå; esteten David kräver serien ”Peder” i gjutjärn och ädelträ! 

Davids dröm och största intresse förutom fälttävlan är kör-shetlandponies. Han har sökt på Hästnet under ett års tid efter en eller två. Plötsligt hände det; rätt säljare matchade med rätt köpare. När vi tittade på Gottfried och Izzidor i Borlänge blev vi kvar i flera timmar och jag blev lika engagerad och kär i dem. Nu räknar vi dagarna tills stallet är klart och dessa två underbara små Mumintroll kommer till oss. Såklart ska vi ha två kompisar så vi kan köra ikapp.

Gottfried är en bruksshettis och Izzidor är en miniatyr av min Emir, ädel och lite Spooky!

Samtidigt som familjen utökats med två små Mumintroll och en busig Malinoishane i sin slyngelålder, så har vi förlorat en vän; Salto.

Saltos 20 årsdag

Det var planerat att vi skulle ta med Salto på foder till vår gård (Se klippet på honom under ”våra hästar”) Men det sista året har han kämpat med sin skada och det gick inte längre. Han fick somna in hemma med sin ägare som älskat honom i mer än halva hans liv. Salto blev 20 år. Under den tid vi har känt honom har vi fått minnen för livet. Salto och Emir gillade varandra skarpt och var riktiga busbröder i skogen och på terrängbanan. Två hoppkungar; Den ena 180 i mankhöjd och den andra 184 i mankhöjd, bara de utbytte blickar så blev det action och vi skrattade så att vi nästan grät så många gånger. Salto har varit en riktig stjärna som givit mig oförglömligt härliga hoppträningar. Han har lärt David så mycket och visat hur en fin häst med motor känns. Det blir sorgligt och konstigt att flytta till Julmyra och tänka på att Salto kunde varit med oss med sin glada uppsyn, sin obegränsade energi och hjärta av guld. Hans vackra ögon kommer jag aldrig att glömma.

Sista dagen med Salto. Ofattbart tungt.

Jag och Salto, David och Emir. Den dagen skenade de åt olika håll pga en systemetpåse på vägen 😂

Salto och jag efter en härlig hoppträning.

Christina på Max, David på Emir och jag på Salto. Ridturen när Emir fick en älgfluga i ansiktet och stegrade så att han och David slog runt och rullade runt i fästingruffen

Salto och David

Salto, foto Heidi Berglund

Vila i frid underbara Salto och tack för allt ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s