En stallkamrat undrade förväntansfullt; ”Nu måste det vara dags för ett nytt blogginlägg!”
Jag svarade cyniskt att jag kan skriva det på två rader;
-”Pengarna flödar ut och det ser ut som Chernobyl (efter katastrofen)!”
..Men med glimten i ögat! För våra entreprenörer gör ett fantastiskt jobb, men köper man som vi rå, orörd skogsmark (förutom en kolmila som fanns där på 1800-talet) för att förvandla till säkra ängar för känsliga hopphästar så blir det en del huvudbry.
Byggnaderna växer fram jättefint. Grundläggning och vägar ser imponerande perfekta ut. Nu är det hagmarkens tur att förädlas.
Vår princip är; Ängsmark med till viss del odlad vall, björkar för skugga (och för att de är vackra) samt klippor är tillåtna, men inte stenrös som kan skada hästarna. Vår filosofi är att kuperad mark stärker hästarna och gör deras liv utanför träningen roligare och sundare, men det får inte finnas uppenbara skaderisker.
En brant sluttning är ok, men inte stenrös där de kan fastna. Vore vi miljonärer skulle allt vara mycket enklare. Men nu måste vi tänka smart istället.
Vi har anlitat en lantbrukare från grannskapet som har skogsmaskiner, han kommer att röja marken från träd och sly och sälja virket åt oss.
Nästa steg, eller parallellt, är att vår duktiga samarbetspartner Julmyra Horsecenter schaktar bort stenrös, samt flyttar runt schaktmassor och fyller ut där det är sank mark, samt bygger kullar över stenrös som inte går att flytta.
Samtidigt schaktas det upp en autostrada av plan mark där våra A-staket skall gå fram enligt vår principritning för hagar.
Det kommer bli så fint, men just nu är det mest schaktmassor ”in construction” – därav det mindre estetiska uttrycket på bilderna!
Vi har semester men istället för att tillbringa den på en vit strand, eller med ett champagneglas i handen i Falsterbo eller i Aachen, eller med att provrida härliga hopphästar i Skåne eller på Irland (drömmar är det inte ont om), så gör vi så osexiga saker som att packa lådor, betala räkningar, planera, sitta i bilkö, planera, betala räkningar, packa lådor igen. Osv. Med korta undantag för att rida seniorhästen och öva med hundslyngeln på brukshundklubben.
Allt för hoppet om hur bra det kan bli sen!
Av en händelse så fick jag span på ett speciellt nummer av tidningen Arkitektur i vårt badrum. Vi har ett helt bibliotek av böcker samt arkitektur- och designmagasin i badrummet så det är lite udda att detta nummer verkligen lyste till. Det fick mig att se vardagens slit just nu i ett större perspektiv.
TEMA RIDSPORT. Tidningen Arkitektur skriver;
”Varje ny byggnad för hästsport är också en satsning på rättvisa, jämställdhet och en fungerande landsbygd”
I landskapsarkitekten Hanna Elgåkers avhandling ”Horse-keeping in Peri-urban areas, changing land use with Possibilities and Conflicts” förklaras att hästnäringen är en viktig näring för Sveriges landsbygd, och en del av den upplevelseekonomi som, istället för att skapa motsättning mellan stad och landsbygd, för dem samman.
Att bygga är ett sätt att manifestera sin plats i världen. Så oavsett om det gäller stora proffsanläggningar eller en liten sporthästgård, så känner vi att det vi gör ligger rätt i tiden, inte minst för vår egen livskvalitet. Och då får det vara lite ”Chernobylkänsla” innan det vänder!
Menix motverkar produktionen genom at sno fasadpanelen
Stallet får nu liggande panel på insidan.
stallets inredning tar form. I centrum står min 200 kg täckestvättmaskin som jag mot alla odds lyckats få dit genom att övertala folk som inte visste vad de gav sig in på.
Lilla stallingången
Här kommer det snart en sadelkammare
Hästarna får ljust och luftigt 
här kommer det bli ett foderrum
fin grundläggning är A och O för ett stall 
Vy mot servicedelen
Här blir det hagar så småningom
Alla hästar hemma 