Vad vi inte visste om skogen

Genom uppväxten med hästar i inackorderingsstall i stans utkant har jag ridit i skogen hela mitt liv. Jag har trott att skogen och naturen är vacker av sig själv. Jag har totalt missat hur det verkligen ligger till. All vacker skog, stränder och ängsmark vårdas av någon. Kommunen eller markägaren. Skog som inte vårdats är förfärlig, inte minst för sig själv. Stränder som inte förvaltas är inte tillgängliga för någon.

Vi har bebyggt nästan hela vår mark med hus och hagar, men lämnade en del skog obebyggd. Där kan det i framtiden bli gästhus, hagar eller en liten terrängbana. Till att börja med en vacker naturtomt för promenader och träning med hunden. I flera år innan vi köpte marken, har den fått växa igen. Någon gång i tiden har någon vårdat skogen, det syns det spår av.

Grannen i öster, som är skogsbrukare, har en fantastisk skog. De har vårdat den så att den blivit som en John Bauer tavla. Jag trodde naturen såg ut så, och förstod inte vilket arbete som låg bakom.

Vi hade istället ett hav av snuskig sly full av fästingar och halvdöda knotiga träd som i panik försökt ta sig upp mot ljuset.

Hasselskogen med ett hav av vitsippor vid stallet där jag hade Emir tidigare, var alltså en skogsvårdares verk och inte ett under av naturen. Tack kommunen, privata markägaren, kyrkan eller vem det nu var som möjliggjorde alla fina uteritter i Österhaninge!

I några veckor har vi slitit med projektet ”Skogsglänta och stubbar på Fat Gelding Farm”. Det har blivit många timmar med röjsåg försedd med skogsklinga, manuell såg, motorsåg och sekatör. Plötsligt börjar fåglar flytta in och sjunga, blommor börjar spira på marken och framförallt framträder de otroligt vackra gamla tallarna.

De gigantiska tallarna är som stora snälla gudar, som man bara vill krama. Att de nu får ljus och näring ger ny energi till det tunga röjningsarbetet. Och det bästa av allt är att små ekar har börjat spira. Jag ska plantera fler, och är på jakt efter ekollon. Dock bör ekar inte vara för nära hästhagarna; ekollon är giftigt för hästar trots att de älskar att äta upp dem. (Emir mådde trots det utmärkt alla de år jag hade honom i Saltsjö Duvnäs i en hage med flera hundra år gamla ekar).

En ny utmaning vi hade med hagarna var alla stubbar som stack upp på ett irriterande och oestetiskt vis. Vi tog in offerter från flera stubbfräsningsfirmor, som antingen var orealistiskt dyra eller kanske inte ville ha mer jobb. Vem vet. David löste det genom att motorsåga ned alla stubbar och det blev ett riktigt bra resultat utan någon kostnad förutom för motorsågsbensin och byte av sågklinga och arbetstid.

 

Proffessorn som visade sig vara hantverkare

Min intellektuella sambo Doktor Rönnegard, som endast har lyft en penna under sitt liv, och hade salongslackade naglar när vi träffades, bondar lätt med gubbarna på motorsågsbutiken. Han har dessutom blivit händig på att snickra, och byggt ut rampen till gödselcontainern. Det är kärlek!

En lärdom från arkitektskolan – samt i mitt yrke som affärsutvecklare inom fastighet, är att man ska jobba MED en plats och inte mot den. ”Genus Loci” betyder ”platsens själ” och uttrycket användes av såväl de gamla grekerna som postmodernismens nytänkande arkitekter.

På vår plats är ”Genus Loci” till stor del Sten. Sten och åter Sten som inlandsisen så artigt vräkt över vår mark. Genom att använda stenen för att bygga trädgårdsformationer blir arbetet med att rensa sten i hagarna roligare. David har återigen visat sin oanade hantverkstalang med att skapa landskapsarkitektur av sten.

 

Coronakrisen

Vi är är glada att ha hästarna hemma nu när Coronakrisen kom. Jag är också otroligt tacksam över vårt utvecklade och digitaliserade samhälle som möjliggör för oss och många andra att jobba som vanligt, fast hemifrån. Bredbandet är snabbt och vi kan ha möten och hålla workshops på Teams. Lite trist är det att våra föredrag som vi skrivit med själ och hjärta, inte kan framföras ”live” (jag skulle föreläst på en nationell trygghetskonferens och David på en Business ethics -konferens i Polen om två veckor) då konferenserna ställts in. Men i övrigt jobbar vi på som vanligt i våra kontorsrum på gården.

Hästmat (och toapapper!!) beställer vi som vanligt on-line med hemkörning från Foderladan, hö köps lokalt och storhandla gör man ändå när man har gård vilket innebär att man har ett litet lager.

Nu ska vi se Tarkovskijs ”Offret” från 1985. En gammal favorit. Den känns passande nu på ett vemodigt sätt.

JHS får Lövsta Future Challenges hållbarhetspris på Gbg Horse Show

Julmyra Horsecenter har gjort ett fantastiskt hållbarhetsarbete i vår ort Julmyra. Det finns gårdstomter till salu, kom och köp! I hjärtat av Mälardalen, pendlingsavstånd till Uppsala, Stockholm, Västerås och Enköping. https://www.tidningenridsport.se/de-fick-lovstas-pris-for-hallbarhet/

https://www.tidningenridsport.se/de-fick-lovstas-pris-for-hallbarhet/

Diken, dränering och grus – all in på hagarna!

Man behöver bo ett tag på en gård för att se vart man behöver bearbeta marken.

Vinterhagen består av en helt grusad hage, med en ingång till en stor naturhage. Grusdelen är vi så glada för att vi byggde! Den naturliga ängs- och skogsmarken i naturhagen har hållt sig fin och fräsch hela vintern trots aktiva hovar så hästarna har fått röra sig där hela vintern. Men en del av naturhagen är schaktmassor för att vi format en platå. Denna består främst av morän, och det har inte hunnit växa upp något gräs där ännu, med rötter som binder marken. Det gläder vår stora häst som är en näst intill övernaturlig rullare. Han grävde sig en grop och vältrade runt som en flodhäst. Eftersom jag förutsåg det är en spolspilta med golvvärme, och en bra tvättmaskin en livräddare i vardagen. Inom en timme är allt torrt och rent, häst, täcke och interiör. 

Vårt stora och spännande projekt just nu ör sommarhagen. Den genomgår en transformation med dränering, diken och utfyllnad. 

  • Diken grävs längst med våra ägor, som leds ut till den allmänna vägens huvuddike. Julmyra och vår samfällighet har ett välskött dikessystem som utvecklas.
  • Diken grävs inuti sommarhagen. I diket läggs ett dräneringsrör, ovanpå läggs makadam och sedan grus. Jordmassorna som kommer upp används för att fylla ut de lägre nivåerna i hagen där vatten lätt samlas.
  • Grävskopan plattar till och jämnar ut marken
  • När våren och solen kommer sår vi på hästgräsfrö. Vi köper ”Skritt Bete” från Foderladan.com. Mycket naturgräs finns även på våra marker.
  • När vi ändå har grävmaskinerna här passar vi på att dika ur, dränerar och jämna ut det som ska bli vår trädgård. Trädgårdens dike leds ut till sommarhagens dike. 

Vi gör inget själva då Julmyra är fullt av duktigt yrkesfolk. Men när det kommer till finputsningen, den man gör på sin lediga tid, så hugger vi i själva med motorsåg och röjsåg. Exempelvis stubbar, sly och små träd. När jag röjer i skogen utanför våra hagar hittar jag både vackra enar och små ekar som vill upp mitt i allt det igenvuxna. Skogen behöver verkligen människans hjälp för att må bra. 

Man kan bli skrämd vid tanken på att förvandla stenig skogsmark till gröna ängar, men med facit i handen, det är enkelt. Gallra, schakta, gräva och så. Vi har bara bott här i 5 månader och redan kan man skymta visionen om den magiska Uppländska hagmarken!

Att forma marken inför ljusare och grönare tider!

I år är det den varmaste januarimånaden på 10 år, men 2010 fick jag gräva fram bilen ur snön på Sveavägen i -21 grader i februari. Så det kan slå om. Därför gäller det att passa på med mark och hagar. Idealet är några minusgrader. Då kör inte maskinerna ned i marken så mycket.

Det finns bra saker med alla väder. I år har alla hästmänniskor klagat på leran som kom efter en mild december. Vi har bara varit glada – det är precis hur leran och avrinningen beter sig som man vill veta på en nybyggd gård. Vi har beställt grävning av diken, utfyllnad och dränering i och utanför hagarna, sant köpt 66 ton extra grus. Utan den milda vintern så kanske vi hade lurats av naturen och odlat vall och planterat dyra träd och buskar, utan ett tillräckligt bra grundarbete, som sedan hade fått grävas upp. Nu ser vi hur avrinningen verkligen beter sig och får chansen att åtgärda det redan första vintern.

Vi grusar även hagarnas ingångar, och lägger ett ytterligare lager i grushagen. Här blev det en miss. Vi köpte in en grustyp där alla stenar var ungefär lika stora, men då rullar gruset undan, och blir inget stabilt bärlager. Sedan kom vi på att underst behöver man ha en grustyp som skapar ett bärlager, genom att stenarna har olika storlekar och stabiliserar varandra. För stora och vassa stenar får inte finnas överst, tex som det är i makadam, för då kan hästarna få hovbölder. Vår stora valack med platta hovar kan inte ens skritta över makadam utan att bli öm trots att han har skor.

I år var det första julen på egen gård. Min hästkunniga familj besökte oss och gav många bra tips. Jag hade lovat familjen en vit jul med ponny och släde, trots allt är vi i norra Uppland. Men snön försvann dagen innan och kom tillbaka på annandagen. Helst vill snön falla rikligt bara när jag ska med ett tidigt plan eller morgonmöte.

Julklapparna var mycket användbara, bidrag till stallapoteket och en fantastisk kvast som fixar hela stallet i några svep. Den är en favorit i tyska dressyrstall. David gav stallet en fin grovdammsugare i julklapp, nu kan det bli rent bakom boxgaller, på sadelkammarhyllorna och på takbalkarna.

I Julmyra ägs vissa delar av gårdsägarnas samfällighet och andra delar av Julmyra Horsecenter. Nybyggarandan är stor och trots att vi bara bott här i ett par månader har det skett mycket utveckling. Renovering av vägar, diken, gatubelysning, och det planeras gatubelysning på vår lilla slinga. Tillsammans med Julmyras ledning har vi tagit tag i det fina ridhuset som vi har servitut i, för att utveckla det, exempelvis genom att renovera underlaget. Drömmen (som inte är helt osannolik!) är att det öppnar restaurang och ridsportsbutik i ridhuset, och att det kommer igång med mycket träningar och tävlingar.

Vi bor i konceptet ”Gård på gården” där man köper mark och bygger sin egen gård och kan beställa tjänster som gödselhämtning och snöskottning. På 10 minuter är man inne i Morgongåva, där det går pendeltåg till Stockholm och Uppsala, och åker man åt andra hållet är man snabbt i Sala eller Enköping. Flera km belysta ridvägar, ett stort ridhus och tillgång till travets anläggning med travbana, rakbana, backbana mm som även ridhästar får använda vissa tider gör att alla förutsättningar finns här för att leva med hästar, träna och ändå kunna jobba i Stockholm. Lyxen att kunna gå rakt ut i sin egen skog med hunden gör även att tråkiga januari lyser upp.

Av 35 tomter är 10 bebyggda. Vissa bygger bara villa först, andra bygger stall först, och på några finns det fina proffsanläggningar. 16 tomter ägs av Julmyra Horsecenter och är till salu. De är anlagda med infartsväg, samt el och bredband framdraget till tomtgränsen. Alla tjänster kan förmedlas så som mark- och anläggningsarbeten, vatten/avlopp, bygg- och arkitekttjänster.

Vi hoppas fler vill flytta hit, för det är roligt med grannar!

På ICA kan man köpa mat till både sig själv och hästen – så som det ska vara i en riktig hästkommun!

Här dräneras sommarhagen

Vi passar på att dika ur trädgården när maskinerna ändå är här

Inte så fint just nu men till våren kommer växtkraften i hagarna!

Stor häst trivs med stora mått i stallet

Vi utforskar närområdet och besöker en jättefin hästklinik i byn Röcklinge. Isidor behövde gå till tandläkaren.

När det ä -10 är allt vackert

Magisk morgon

Belysningen går på automatik, den följer ljuset genom en sensor

Nyårsdagen bjöd på en magisk skymning

Utsikt mot 150 kvm trädäck.

Snön kommer och går..

66 ton grus läggs ut

Alla blir glada av snö

Familjen!

Mammas pepparkakshus

Hoppkungen vann årets hederspris som familjen delar ut till en idrottsstjärna i familjen

Kvällsfodring på julafton!

Malinois, laps vallhund-mix och gråhund

Julafton på egen gård

En till häst!

Förra veckan var jag på föreläsning om neuroledarskap och personlig hållbarhet av idrottscoachen Jana Söderberg. Hon lärde mig om ”skattkistan”. Inuti den ligger allt man kan påverka. Utanför skattkistan ligger allt man inte kan påverka, som t.ex barndomen, chefen eller novembervädret som är svart och fuktigt som i graven.

Som ett ljus i mörkret kom vår nya tävlingshäst och tog den sista boxen som väntade i det femstjärniga hästhotellet (vi hoppas att de tycker så även om vår gamla Hoppkung helst sovit i villan).

Fördelen med att köpa häst i november är att man kan träna i lugn och ro inför tävlingssäsongen. Nackdelen är att man själv är trött och utarbetad i mörkret.

Där, som Jana förklarade, gäller det att gå utanför sin bekväma comfortzone och anta utmaningen!

Vi fick tipset om KND Futuristic från vår vän Suvi Räsänen, som driver SR Häst- och Ryttarutbildning i Vallentuna. Hon såg annonsen och tänkte ”perfect match” för vår lilla familj. När jag ringde visade sig säljarna vara gamla bekanta från tiden i Saltsjöbaden. De hade följt mig och ”Hoppkungen” under nästan 15 år och visste hur jag kämpat med den envisa jättehästen. En häst som hade allt, stam, scoop och fin bakgrund, men vars hjärna fortfarande är det knasigaste jag träffat på i hästväg. Men så roligt vi haft och så mycket jag lärt mig. Jag hoppas han blir minst 30 år gammal.

Det här fina stoet har många vinster och placeringar i hoppning och familjen som sålde var noga med att hon kom till en familj med rätt inställning och vad kunde vara bättre än ”Kicki med Emir!”

Vid de orden blev David ganska orolig. Men den här damen är skarp på ett annat sätt. Inte i ridningen som Emir, utan hon har istället stor integritet i hanteringen.

En häst har sin personlighet, den kan man inte förändra, men vad man kan påverka är sin träning, sin hästhållning och sin mentala inställning. Man ska inte krångla till det med hästar. Den bästa ryttarinspirationen jag fått är en föreläsning med polisen Ulla-Carin Carlson Lindkvist som hade den kända polishästen Utter. ”Hästar blir inte rädda eller bråkar för sakens skull, de försöker lösa ett problem. När de forcerat problemet lägger de det bakom sig, det är vi som fortsätter att tänka på det.”

Vi hann med både dressyrträning i Julmyras fina ridhus och sadelutprovning med Peter Winslov innan snön och kylan slog till igen. ”Fasans” blindbrodd var så nednött att vi inte kunde byta till riktig brodd, så det blev en vecka i stor hage tills vi har hovslagartid eller halkan ger vika. Men hon verkar trivas med det, kliar rygg med Emir dagarna i ända.

I helgen kom ponnyernas fd ägarfamilj från Dalarna och hade körkurs för oss på Julmyras fina travvägar. Den lilla svarta skenade, den man minst anade skulle vara kapabel till någon form av action. Så är hästar!

Vårt bygge som skulle vara helt klart i slutet av augusti har fortfarande några detaljer som ska slutföras. Så är byggbranschen!

Men Bredbandet kom äntligen idag och det är en obeskrivlig lättnad.

Det klokaste Jana Söderberg sade var att har man för mycket drömmar blir man lam. Man ska jobba där man står. Det är alla vardagars små träningstillfällen som leder till resultat, inte att fokusera för mycket på en vision.

Det tar jag med mig på resan med vår nya fina häst.

Winter is coming

…som de säger i Fantasyserien som David gillar. Vi hann nästan klart med hela gårdsbygget innan vintern slog till med -6 grader och rikligt snöfall i Mälardalen. Vi föll på mållinjen med vinterdäcken. Men det går att åka taxi från Julmyra också.

Är vintern värre eller bättre på en hästgård i Julmyra än på Norrmalm?

På Norrmalm är det ungefär lika krångligt med första snöfallet. Man vaknar i ett konstigt ljus. Det är ingen solförmörkelse, utan 1,5 m snö på innergården som fyller fönstret. Man lär känna sina grannar när man skottar, gräver, bänder och lyfter.

Ett år gled jag på sommardäck nedför Dalagatan, alla ropade ”du klarar det aldrig” jag ropade ”jag klarar det! akta er!” På mäster Samuelsgatan började det luta uppåt igen, men några glada byggnadsarbetare gav mig en skjuts. Skjutsen höll i sig ända tills ett religiöst domedagssällskap i sakta mak promenerade över gatan i snöstormen, dragandes på en Jesus i en skrinda. Där tog det stopp.

Men bilen kom till verkstan, och hästen fick sin matte på kvällen – kl 22 eftersom motorvägen var igensnöad och fylld av flera hundra strandade lettiska långtradare.

I år står bilen strandad elegant på snedden på vår egen väg i alla fall!

Man får hoppas att Elon Musk snart uppfinner en bil som svävar ovanför marken/snön/leran/isen.

På arkitektkontorens power points spekuleras det om en värld med självkörande bilar och C:o working space i varenda by. Det vore underbart. Tills dess får vi får kämpa oss in till våra kontor i murriga business parks i snöstorm på olika obekväma sätt i många år till.

Och där kommer vi in på varför det är smidigare att bo på en liten hästgård i Julmyra än på Norrmalm; här har vi hästarna hemma. Aldrig någon oro över att inte kunna ta hand om hästarna!

Dessutom kan vi beställa plogning och sandning av Julmyra Horsecenter, som är något vassare än Stockholms Stad på den fronten (i Stockholm plogas endast cykelvägar, inte gångvägar eller viktiga körbanor)

Nu är vi inne i byggfasen då byggfelen uppdagas.

Stallet saknar ordentliga trösklar eftersom den detaljen föll mellan de olika byggentreprenörerna. Jag ser framför mig hur möss och snö väller in och mitt humör är mycket lågt av den lilla men mycket förargliga detaljen.

Jag glömde förbereda uttag för Thermobars i hagarna. Helgen fick gå åt att gräva ned kanalisation för elkablarna. Blött grus är mycket tungt. David ligger med brutna revben efter en grabbmiddag med go cart. De grabbarna är INTE mina kompisar just nu.

När bredbandsföretaget skulle installera bredband så var det fel på kanalisationen Markentreprenören fick gräva en stor grop i trädgården men som tur var hade jag medvetet inte valt att plantera något fint träd där eftersom jag vet att saker som grävs ned kan komma att grävas upp.

Och sist men inte minst; uppstår en shitstorm, bokstavligen:

Vi har två slutna tankar för svartvatten (wc) och en trekammarbrunn med infiltration för gråvatten (bad och tvätt).

Stor kapacitet och högsta miljöklass. Men något mer går till toalettanken så den fylls på ett ögonblick. Tack vare en duktig elektriker och David (nu förlåten för sina brutna revben) så upptäcktes felet. Kanske har tankarna fyllts av regn under byggtiden? Vi hoppas gåtan snart får en lösning.

Och så ska hästbroddarna på.

Alla med min småväxta fysik vet hur det är. Man våndas, och broddhålen måste rensas länge och noga. Det underlättar inte att hästen är 184 cm i mankhöjd och har shivering. En exceptionell humörhöjare är det också när hoven slinter och slår av gängtappen så den bryts av och gängtappen sitter kvar i broddhålet.

Så nu gäller det att mota bort irritationen och glädjas åt det positiva. Som våra fina Thermobars som är ett måste när man har häst i Sverige. Eller vår nya fina stalltvättmaskin.

Och att snön gör allt ljust och bommullsmjukt, varmt på något sätt. Menix upplever sitt livs andra vinter och är galen av glädje. Men hästarna vill fortfarande inte leka med den jobbiga vallhunden och hans gummistövlar, inte ens om det är snö.

Samma dag som både bil och hästtransport fick vinterdäck blev det 9 grader och fuktigt mörkgrått istället. Som det brukar!

I novemberrusket har vi på allvar börjat leta efter en till tävlingshäst. Hon hittade oss på något magiskt sätt. På onsdag är det besiktning!