I augusti börjar nedräkningen!

Bygget pågår med full intensitet och nästan 10 olika entreprenadfirmor samsas kring stall och bostadshus samtidigt som last efter last kommer med grus som blir topplagret på väg och stallplan.

Jag kommer på massor av saker jag borde gjort, ritat eller beställt tidigare, som tur är har vi duktiga och engagerade entreprenörer som påminner oss!

 

Svea Byggteknik har monterat de snygga fiskbensmönstrade svarta dörrarna på stallet, samt de valvade stallfönstren med fint snickrad omfattning.

Jag låter installera lås på rätt dörrar med hjälp av en lås- och hemskyddsfirma, och tar därefter med mig ett larm- och bevakningsföretag på platsbesök. Med skalskydd vill man inte att någon kommer in, med brandskydd vill man att alla snabbt kommer ut. Det gäller att tänka till här!

l

Jag hade ett vagt minne av att jag ritat integrerade galler i boxarnas fönster, vilket jag då inte hade gjort.. så nu brinner det i knutarna att låta tillverka boxgaller i rätt dimensioner. Enligt Jordbruksverket ska stallet vara rustat med antingen fönster eller andra ljusinsläpp för dagsljus. Helst ska varje hästbox ha ett fönster och om hästen kan komma åt fönstret med nosen eller hovarna så måste det antingen vara okrossbart eller skyddat med fönstergaller. Våra hästar får både ett stort fönster i sin box samt ljus genom takfönstren, och får nu fönstergaller från samma leverantör som boxarna (Cityboxen) vilket ger samma snygga finish på galvaniseringen. Gallret skyddar också fönsterfodret på insidan, vilket hästarna annars gärna äter upp..  

 

I slutet av ett byggprojekt upptäcker man hur mycket det är som inte stämmer med ritning. Det är därför det finns ”relationshandling” en ritning som visar hur det verkligen blev. Idag har jag varit på platsbesök i bostadshuset och samordnat snickeri med el och VVS-dragningar och diskuterat bästa lösningarna med Grällsta Bygg.

Från små detaljer till stora – Julmyra Horsecenter har lagt trekammarbrunn och sluten tank på plats och snart ska vattenprover tas på vår vattenbrunn. Med mindre än tre veckor kvar till inflytt är det otroligt spännande, inget får gå fel, för då blir det till att bo i den sista lediga boxen och duscha på jobbets gym!

 

Utanför det byggtekniska görs riktiga hästgöromål den här veckan:

  • Planera foderleveranser och etablera kontakt med leverantörer i området
  • Beställa spån och spånpellets samt kraftigt energirikt hösilage till min smala, kräsna gamla tävlingshäst (som han säkert kommer krångla med ändå så jag får ordna till någon luxuös provsmakning)
  • Beställa hö från en bonde i området till ponnyerna och för att fodra alla ute med (jag vill inte lägga hösilage på marken)
  • Beställa svarthavre, betfor, Pavo, och vitaminer.
  • Beställa Davids spabad och ännu mer Pavo till Emir (De två är konnäsörer utan dess like).
  • Boka en städfirma för slutstädning.  

 

Marken ser betydligt mer lovande ut efter att vår granne skogsbonden gallrat bort skogen och Lars-Ove från Julmyra Horsecenter röjt loss med schaktmaskinen. På sina ställen växer det upp tjockt hästgräs. Lingon är vad det finns mest av på tomten. Extrema mängder, har aldrig sett något liknande. Under veckan som kommer ska Lars-Ove forma landskapet, stallplanen och förbereda för Equisafe A-staket.

Vår Malinoishane Menix verkar förstå att han ska byta från Stockholm City till Julmyra för han blir helt crazy av att besöka bygget (inget fel med att få jaga restaurangråttor på nätterna men han älskar skogen). Visserligen har han en galen energi men är oftast cool och går vid min sida. På platsbesöket tog jag med mig en fotboll för att han inte skulle sno byggmaterialet eller försöka ”hjälpa till” på bygget med att slakta tejprullar eller valla runt snickarna som en oljad blixt. Han får egentligen inte ens gå in för mig då han inte har skyddstövlar. Men det skiter han i – han flög i full Mallefart rätt upp för den nybyggda trappan, euforiskt glad vid åsynen av Sala måleri och lyckades ta med sig den nymålade väggen. Så nu har vi en tricolored malinois och en hundsilhuett på trapphusväggen. Fotbollen blev till strimlor på 5 min och sedan var det dra med fasadpanelen ut i skogen igen. Brukshundklubb, hundlekparker, kul träning, stallet vi har idag – nej inget går upp mot Julmyra.

 

Vårt bygge gör mig nostalgiskt då det påminner om åren på NK, då jag jobbade för Hufvudstaden med fastighetsutveckling. Först drömmar, visioner, skisser, i nästa fas beslut. Sedan kommer verkligheten som en smäll. Oförutsett, vägval, räkna om ekonomin. I sista fasen eskalerar bygget. En vecka kvar till invigning tror man aldrig att det ska fungera, det ser ut som Östtyskland och man vaknar på natten och har ”glömt” något. Men man litar på sitt team och sina samarbetspartners för alla vill göra sitt bästa och man har valt dem för att man vet det. Och plötsligt på den bestämda dagen kommer invigningen och premiären och den bästa belöningen är att se kunderna och hyresgästerna så glada, och teamet så stolt.

Nu är David, Menix, Emir, Gottfrid och Izzidor ”kunderna” och målet är att de ska trivas maximalt! Även David och Emir som är mycket kräsna finsmakare.     

Manliga förebilder

Igår besökte David träffen ”Killar som rider” och tog en ridlektion på en av de fina ridskolehästarna på Upplands Bro ridklubb, i en grupp med bara killar. Det blev en perfekt komma igång-träning efter hans ridolycka. Fälttävlansryttaren Uffe Johansson tränade de killar som hade med sig egen häst och höll en clinic (följ Uffes blogg på FB, den är galet rolig och går emot allt som ”influensers” skriver inom ridsporten: Ulf Johansson – En outfluencers dagbok)

Som jag väntat på ett engagemang som detta! Jag tror, att om vi inte lyckas locka tillbaka killarna till ridningen även på motionärs- och ridskolenivå, så har inte sporten någon ljus framtid. Så illa är det tror jag, alla sporter behöver en jämn könsfördelning för att bli livskraftiga och respekterade, och kunna erbjuda förebilder för såväl unga som äldre. Ridsport, som ger utmärkt kondition och fysik, har tyvärr fått dras med en negativ stämpel i Sverige, se bara på hur vissa sportjournalister reagerade när Rolf-Göran Bengtsson respektive Peder Fredricsson fick Jerringpriset.

I eliten fungerar det dock, men på ridskolor och ute på ridklubbarna är det sämre ställt. Det saknas ett manligt perspektiv. Det har inget med kvinnligt och manligt tänkande att göra (en kvinna kan också ha ett manligt perspektiv). Det handlar snarare om frånvaro av vissa tankemönster, som tenderar att göra att många killar inte trivs.

Av egen erfarenhet är det så mycket mindre konflikter i ett stall med fler manliga hästägare. Samt mer fokus på sport, tävling och träning och mindre på ”problem”. Genus eller inte, jag tror det är blandningen – mångfalden, som bidrar till det positiva. Men det är alltså på väg att ändras tack vare dessa eldsjälar! I vårt Julmyra finns inte denna obalans, tack vare satsningen på travet.

Medan David ordnade med sin häst kollade jag in byggmaterial och tekniska lösningar på den nybyggda fina ridanläggningen. Blev lite sugen på Regupol Bricks, en gummiasfalt som läggs i tegelstensformat på stallgången. Det var också fint att se hur de tänkt lika smart och estetiskt som oss 😂 och lagt ett överljus med nockventilation över den stora luftiga limträkonstruktionen.

Men åter till ämnet! Vad gör ni för att locka fler killar till vår häftiga sport? Eller får de bara köra och bära..? 😜

Svettiga!

Fina ridbanor

Här går det undan

Ideer!

Gårdsnybörjare!

På arkitektskolan lärde man sig mura, gjuta betong, slå plåt, snickra, bygga broar och timra. Man lärde sig hantera alla stora maskiner i verkstaden, bl.a den gigantiska cirkelsågen som jag var livrädd för eftersom en kille hade dött av att få en trädstock i magen när klingan fastnade sade myten.

David pluggade till civilekonom på Handels samtidigt, jag vet inte vad de lärde sig där, annat än att han inte kan montera upp en hylla. Vi kände inte varandra då, men min skola murade igen deras huvudentré och programmerade om deras hiss så att David kom försent till sin föreläsning.

David har, trots det, vissa förmågor. Han har vunnit något stort ekonomifilosofipris och ska föreläsa i Boston snart. Han jobbar dagarna i ända med förberedelserna för intervjuer och sitt föredrag. Jag maxar min semester med att testa redskap på Stockholms olika byggvaruhus.

Eftersom vi aldrig bott på en gård, eller ens ägt ett hus, så består vår ”redskapsbod” i Vasastan ungefär av tre hammare och en rasp (!) där det står ”KTH Arkitektur” inbränt i trähandtaget (en räddad relik eftersom skolans verkstad brann upp så småningom). En riktigt bra borr och olika typer av hjul och lastredskap känns som nr.1 för att starta driften av en hästgård (Ett mysterium är att det ens tillverkas pirror och kärror som inte har punkafria hjul).

Det går bra för framskridandet av vår lilla hästgård men sämre för Sverige – vilket har givit oss några ekonomiska smällar tyvärr. Eftersom den svenska kronan är svag så har vissa investeringar och leverantörer blivit dyrare. Och allt går inte att köpa närproducerat.

Närproducerat och grannskapssamarbete finns det dock i Julmyra, kolla in den fantastiska maskinen som en av våra grannar har, en skogsbrukare som vi anlitat för att gallra vår skogsmark och förvandla den till hagar. Han ”äter” träd och spar de fina träden!

Men nu vill jag ställa en fråga till alla er som läser bloggen! Vilka är de viktigaste redskapen att investera i om man har en hästgård? (Undantag traktor, som vi inte behöver eftersom vi kan köpa de tjänsterna av Julmyra Horsecenter). Smått som stort!

Stallet utvecklas varje dag

Insidan av stallet är klätt med liggande panel

Vy från stallet mot bostadshuset

Stallet får höga portar med överljus

Spolspiltan

Foderrum med breda dubbeldörrar

Teknikrum med täckestvättmaskin, hydrofor och brunnsutrustning för hela gården, varmvattenberedare för stall samt rengöringshörna

Till vänster sadelkammare, till höger foderrum. I taket har vi valt ljusa träullitskivor och på väggarna ljus liggande panel

Brandväggen mellan boxdelen och servicedelen.

Inkommande el till stallet via sadelkammaren

Hjärtat för gårdens vatten installeras i teknikrummet i stallet, på så sätt spar vi plats i huset

Vy mot sadelkammare

Brunnen i spolspiltan kontrolleras av gullig nos

Badrummet kontrolleras av Menix som har koll på allt

Vy från master bedroom

När man badar har man vy över stallet

Platsbyggt kök med läderhandtag – inspiration av Hans Asplund och Gunnar Asplund som gjorde många fina läderlindade trappräcken och handtag 1920-1960

Trapphus

Vy från kök över hagar

Här skapas hagar!

Han som gör att vi gör allt det här

Shopping, inspiration och konstruktion

Den här veckan har vi handlat viktiga saker till gården. David har beställt sadelhängare från Quesarum byggnadsvård. Ofattbart vackra men varje sadelhängare av teak och massivt gjutjärn väger 20 kg. Hoppas vi slipper svetsa en stålkonstruktion kring sadelkammaren. Men tänk att mötas av konstverken varje morgon! The devil is in the details. ”Less is a bore” som postmodernisterna sade som uppror till modernismens mer praktiska ”Less is more”.

Sen investerade vi i ett rejält gårdssläp. Valet föll på Sirius S75 Alu för den gedigna stålkonstruktionen, materialet, estetiken ”made in germany” och återförsäljaren Torstenssons med fantastisk service! Nu kommer Hoppkungen att kunna åka både brett och högt, ponnyerna får mycket gott om plats och de nya förmågorna får en trevlig dag på tävlingsplatsen. Aluminiumkarossen är helt underhållsfri. Jag har alltid undrat varför inte bilkarosser görs i aluminium. Någon som vet?

Och så hamnade vi i arkitektur- och konstruktionshimlen när vi besökte våra arkitektvänner som ritat och byggt sitt eget ”Summerhouse T” i Stockholms skärgård. Trähuset på 40 kvm är smart och sagolikt vackert. En sofistikerad dold stålkonstruktion där de tagit hjälp av en båtbyggare får byggnaden att kännas lätt och svävande. Huset har bl.a vunnit Falu rödfärgs priset, nominerats till villapriset och bidragit till Krupinski/Krupinska arkitekters internationella framgång.

För oss är de en förebild då vi själva bygger en liten gård med en liten budget. Vacker och trivsam arkitektur behöver inte kosta mycket eller kräva många kvm!

Sommaren är varm men regnig så vi behöver inte oroa oss för hösilagebrist i år. Det var annars ett stort orosmoment förra året för oss. Tid är det dock stor brist på; vi önskar vi hann resa runt och provrida tävlingshästar, men det kommer en tid för det också!

Juli.. det är alltid mörkast innan gryningen!

En stallkamrat undrade förväntansfullt; ”Nu måste det vara dags för ett nytt blogginlägg!”

Jag svarade cyniskt att jag kan skriva det på två rader;

-”Pengarna flödar ut och det ser ut som Chernobyl (efter katastrofen)!”

..Men med glimten i ögat! För våra entreprenörer gör ett fantastiskt jobb, men köper man som vi rå, orörd skogsmark (förutom en kolmila som fanns där på 1800-talet) för att förvandla till säkra ängar för känsliga hopphästar så blir det en del huvudbry.

Byggnaderna växer fram jättefint. Grundläggning och vägar ser imponerande perfekta ut. Nu är det hagmarkens tur att förädlas.

Vår princip är; Ängsmark med till viss del odlad vall, björkar för skugga (och för att de är vackra) samt klippor är tillåtna, men inte stenrös som kan skada hästarna. Vår filosofi är att kuperad mark stärker hästarna och gör deras liv utanför träningen roligare och sundare, men det får inte finnas uppenbara skaderisker.

En brant sluttning är ok, men inte stenrös där de kan fastna. Vore vi miljonärer skulle allt vara mycket enklare. Men nu måste vi tänka smart istället.

Vi har anlitat en lantbrukare från grannskapet som har skogsmaskiner, han kommer att röja marken från träd och sly och sälja virket åt oss.

Nästa steg, eller parallellt, är att vår duktiga samarbetspartner Julmyra Horsecenter schaktar bort stenrös, samt flyttar runt schaktmassor och fyller ut där det är sank mark, samt bygger kullar över stenrös som inte går att flytta.

Samtidigt schaktas det upp en autostrada av plan mark där våra A-staket skall gå fram enligt vår principritning för hagar.

Det kommer bli så fint, men just nu är det mest schaktmassor ”in construction” – därav det mindre estetiska uttrycket på bilderna!

Vi har semester men istället för att tillbringa den på en vit strand, eller med ett champagneglas i handen i Falsterbo eller i Aachen, eller med att provrida härliga hopphästar i Skåne eller på Irland (drömmar är det inte ont om), så gör vi så osexiga saker som att packa lådor, betala räkningar, planera, sitta i bilkö, planera, betala räkningar, packa lådor igen. Osv. Med korta undantag för att rida seniorhästen och öva med hundslyngeln på brukshundklubben.

Allt för hoppet om hur bra det kan bli sen!

Av en händelse så fick jag span på ett speciellt nummer av tidningen Arkitektur i vårt badrum. Vi har ett helt bibliotek av böcker samt arkitektur- och designmagasin i badrummet så det är lite udda att detta nummer verkligen lyste till. Det fick mig att se vardagens slit just nu i ett större perspektiv.

TEMA RIDSPORT. Tidningen Arkitektur skriver;

”Varje ny byggnad för hästsport är också en satsning på rättvisa, jämställdhet och en fungerande landsbygd”

I landskapsarkitekten Hanna Elgåkers avhandling ”Horse-keeping in Peri-urban areas, changing land use with Possibilities and Conflicts” förklaras att hästnäringen är en viktig näring för Sveriges landsbygd, och en del av den upplevelseekonomi som, istället för att skapa motsättning mellan stad och landsbygd, för dem samman.

Att bygga är ett sätt att manifestera sin plats i världen. Så oavsett om det gäller stora proffsanläggningar eller en liten sporthästgård, så känner vi att det vi gör ligger rätt i tiden, inte minst för vår egen livskvalitet. Och då får det vara lite ”Chernobylkänsla” innan det vänder!

Menix motverkar produktionen genom at sno fasadpanelen

Stallet får nu liggande panel på insidan.

stallets inredning tar form. I centrum står min 200 kg täckestvättmaskin som jag mot alla odds lyckats få dit genom att övertala folk som inte visste vad de gav sig in på.

Lilla stallingången

Här kommer det snart en sadelkammare

Hästarna får ljust och luftigt här kommer det bli ett foderrumfin grundläggning är A och O för ett stall

Vy mot servicedelen

Här blir det hagar så småningom

Fina hus och jobbig natur..

Stallet har fått sin herrgårdspanel målad med Falu röd slamfärg, de svarta valvformade fönstren är monterade och takfönstren sitter på plats.

Stallets takfönster har många praktiska funktioner;

  • Genom takfönstren sker nockventilationen. Vi styr öppning och stängning med en knapp på stallväggen.
  • En vädersensor på taket känner av vind och oväder och stänger då takfönstren automatiskt.
  • Det spar elkostnader då vi inte behöver ha belysningen på lika mycket
  • Det ger luft och rymd och blir otroligt fint för hästarna! Särskilt om de behöver vara inne mer än vanligt vid oväder eller sjukdom, och ändå kan ha kontakt med himlen.

Våra boxar från City Boxens De Luxe serie har levererats. Det blev bambuväggar och galvaniserat stål. Motivationen kring materialvalen är;

  • Pulverlackat boxgaller är snyggt, lite dyrare men kan lossna med tiden i fogarna. Galvaniserat stål är billigare och kan bli matt och fult. Men om man hittar en tillverkare som gör glänsande fin galvanisering så är det praktiskt och snyggt. Dessutom billigast. För visst glänser gallren som silver! (Se bild). Det ger lyster i ett ljust stall.
    Bambu i boxväggarna var det självklara valet. Furu är billigare men slits mer, och plast är praktiskt på stora anläggningar och veterinärkliniker. Men i det lilla familjestallet är det verkligen värt att satsa lite extra och sätta in bambu. Det är stenhårt och otroligt tåligt mot hästars slitage, dessutom jättesnyggt.

Äntligen har recyclingtrenden nått ridsportsvärlden inte en dag försent! I Haninge där vi står uppstallade nu finns också en del bra stallsamverkan. Stall som byter ägare kör loppis och vi har fyndat både täckestvättmaskin, skottkärror, redskap, och lös stallinredning. En del jobb och körande och kånkande men så värt det!

En av våra grannar bygger ett stort fint stall samtidigt som oss. Det är samma duktiga byggfirma så vi kan samordna en del – styrkan i ett hästcommunity. Vi fick komma på byggplatsbesök och häpnade över den storslagna byggnaden. Istället för en lång stallgång har de sju stallar på rad med egna ingångar. Praktiskt och småskaligt för varje tränare/hästägare. I hagarna har de lagt flis och bark istället för grus/paddex. Mycket snyggare och mjukare för hästarna.

Våra egna hagar är just nu en stressfaktor. Jag och Menix inventerade hela marken idag. Aldrig har 3.4 hektar känts så stort och jobbigt. Ena metern djungel, andra metern berg och en miljon stora lösa stenar som inlandsisen droppat på just vår mark. Man kan se en potential till fin hagmark efter att stora schaktmaskinen varit på besök. Bort med allt utom fina björkar, (det finns ändå bara Björk, tråkig tall och gran här, inget kul som ek eller lönn), stängsla in och så vall. Som vi längtar efter det!

Integrerad automatisk nockventilation i form av takfönster på plats

Vy mot servicedelen. I det blivande teknikrummet står brunnspumpen på plats.

Urtag för stallfönster som snart ska bli bågformat.

Samma fönster, nu i sin rätta form!

Snygga boxgaller

Boxfronter i Bambu som vi får rädda från åskovädret

Här står våra stalldörrar och väntar på att monteras. Svart fiskben såklart!

Jag mäter ut vart tvättmaskinen ska stå. Den behöver bultas fast i betong.

Takfönstret blir snyggt även från utsidan

Det var så värt att satsa på herrgårdspanel och bågformade fönster!

Grannens stall är något större!!

Menix och jag går vilse på vår egen mark och tappar bort alla verktyg. Jag ber honom söka men han hämtar bara pinnar då..

Juni; bygg- och landskapsplanering genom både glädje och sorg

Naturen sjuder och nu ser vi hur mycket det är att göra med marken. Månlandskapet skall förvandlas till grön ängsmark med naturbete. Utan Julmyras hästkunniga markentreprenörer hade vi varit förtvivlade. Men nu har vi en strategi; Alla lösa stenar skall schaktas bort, fula träd skall fällas, fyllnadsmassor och stora stenbumlingar skall flyttas runt för att jämna ut marken, och ovanpå allt ska vi så vall för hästar.

Vår tidiga schematiska ritning över hagarna sätts på prov då vi behöver gå runt klippor och höjdskillnader, men vi kommer att gå runt med sprayfärg och plastband och jobba i skala 1:1 på plats. Eftersom vi har köpt in A-staket från Equisafe som kräver ordentliga fundament så behöver marken förberedas med röjning där staketen skall fram.

Vår övertygelse är att hästar mår bra av naturhagar och min erfarenhet är att de blir lösgjorda när de rör sig i kuperade hagar under dagen, de har alltid något att leka med och blir därmed psykiskt avslappnade när det är dags för träning, och de blir starkare, smidigare och får mindre skador. Dessutom är den Uppländska hagmarken nästan lika vacker som en Skånsk bokskog!

Vi kommer att eftersträva ängsmark med träd som ger skugga, främst är det vackra björkar och enar som vi ska behålla. Klippor får gärna vara i hagarna, men inga stenrös där hästarna kan fastna. De får schaktas bort eller uteslutas ur hagmarken. 

Menix hjälper till med markplaneringen

När jag ritade stallet utgick jag från standardtakstolar av Svenskt trä som finns på marknaden. Takstolens vinkel i förhållande till byggnadens bredd styrs av snölasterna och avgörs därför i vilken snözon man bor. I Uppsala- och Stockholmsområdet har vi mycket snö. I stalldelen (boxarna) vill vi ha det luftigt och öppet till nock, där ritade jag saxtakstolar. I servicedelen (spolspilta, sadelkammare, foderrum, teknikrum) ritade jag de lite billigare sadeltakstolarna. Servicedelen får därmed ett plant innertak på 3 m. 

Bild från Stockholms takstolsfabrik

Ett tag funderade vi på att ha ett loft ovanför servicedelen. Det innebär dock bara en brandfara, men hade ett syfte förr i tiden då man torkade hö på loftet. Ännu längre tillbaka i tiden bodde djuren i stallet och människorna på loftet. Men vem orkar klättra omkring idag med tunga täcken och höbalar på ett loft? De funktionerna har vi istället lagt i servicedelen.

I förgrunden stallet med saxtakstolar. I bakgrunden servicedelen med plant tak. Snart skall en brandvägg separera de två byggnadsdelarna.

Vi valde bort prefabstallen som finns på marknaden. Istället ritade vi själva och anlitade en skicklig byggfirma som kan stall- och jordbruksbyggnader.

Menix hjälper till med precis allt. Tex med att sno byggmaterialet.. 😂

Under veckan som gått har vi köpt in belysningspollaren ”Heimdall” från Konstsmide som skall stå längs med vår väg. Det kändes lite speciellt eftersom mitt första husprojekt på Arkitektskolan 1998 kallade jag för ”Villa Heimdall”.

Eftersom vår gård är en byggarbetsplats så gäller svensk byggarbetsmiljölag och vi kan inte köra dit grejer eller gå omkring som vi vill innan slutbesiktning. Återigen lovordade vi vårt ”Horse-community” Julmyra som snabbt kom upp med en lagringsplats. En annan kul händelse är att vi fyndat massor av fin stallinredning second hand från ett stall som skulle avsluta sin verksamhet. Allt ifrån stalltvättmaskin till skottkärror. Sadelhängare och sadelbock av standardsnitt fick vi dock avstå; esteten David kräver serien ”Peder” i gjutjärn och ädelträ! 

Davids dröm och största intresse förutom fälttävlan är kör-shetlandponies. Han har sökt på Hästnet under ett års tid efter en eller två. Plötsligt hände det; rätt säljare matchade med rätt köpare. När vi tittade på Gottfried och Izzidor i Borlänge blev vi kvar i flera timmar och jag blev lika engagerad och kär i dem. Nu räknar vi dagarna tills stallet är klart och dessa två underbara små Mumintroll kommer till oss. Såklart ska vi ha två kompisar så vi kan köra ikapp.

Gottfried är en bruksshettis och Izzidor är en miniatyr av min Emir, ädel och lite Spooky!

Samtidigt som familjen utökats med två små Mumintroll och en busig Malinoishane i sin slyngelålder, så har vi förlorat en vän; Salto.

Saltos 20 årsdag

Det var planerat att vi skulle ta med Salto på foder till vår gård (Se klippet på honom under ”våra hästar”) Men det sista året har han kämpat med sin skada och det gick inte längre. Han fick somna in hemma med sin ägare som älskat honom i mer än halva hans liv. Salto blev 20 år. Under den tid vi har känt honom har vi fått minnen för livet. Salto och Emir gillade varandra skarpt och var riktiga busbröder i skogen och på terrängbanan. Två hoppkungar; Den ena 180 i mankhöjd och den andra 184 i mankhöjd, bara de utbytte blickar så blev det action och vi skrattade så att vi nästan grät så många gånger. Salto har varit en riktig stjärna som givit mig oförglömligt härliga hoppträningar. Han har lärt David så mycket och visat hur en fin häst med motor känns. Det blir sorgligt och konstigt att flytta till Julmyra och tänka på att Salto kunde varit med oss med sin glada uppsyn, sin obegränsade energi och hjärta av guld. Hans vackra ögon kommer jag aldrig att glömma.

Sista dagen med Salto. Ofattbart tungt.

Jag och Salto, David och Emir. Den dagen skenade de åt olika håll pga en systemetpåse på vägen 😂

Salto och jag efter en härlig hoppträning.

Christina på Max, David på Emir och jag på Salto. Ridturen när Emir fick en älgfluga i ansiktet och stegrade så att han och David slog runt och rullade runt i fästingruffen

Salto och David

Salto, foto Heidi Berglund

Vila i frid underbara Salto och tack för allt ❤️